hastnordar

Jag red Casper och Hugh var instruktör.

Idag skulle vi öva oss på att rida rakt fram, blicken skulle visa vägen och vi fick absolut inte titta ner. Många bra övningar med bland annat att vi fick titta på varandra och ge feed-back. Lärorikt.

Jag tyckte det gick bra med Casper, han gick faktiskt bättre framåt när jag inte tittade på honom hela tiden utan blicken långt framme för att visa ridvägen. Och när allt var så fint och vi galopperade finfin i vänstervarv så plötsligt snubblade han till och sen var han nera på båda framknäna och inte nog med det hela nosen, helt upp till ögonen begraves i sanden! Att jag satt kvar var ett under! Tror att jag precis när han snubblade satte mig tungt bakåt och därför kunde jag hålla mig kvar! Hugh kollade sen att allt var okej och sen fick jag göra om övningen. Det ska också sägas att det var väldigt mycket sand just i det hörnet!

Väl hemma så hade Casper fortfarande sand om nosen och hade fått lite näsblod... Dom skulle kolla honom så allt var okej.

Om jag svettades? Ja!

/Lotta