Pay and Jump... Pinsamt!
Idag var det Pay and Jump. Jag blir alltid nervös när vi ska ha Pay and Jump. Sedan avramlingen på Thea för två år sedan vet jag om hur illa det kan gå när man hoppar. Och det har suttit i lääänge. Så när jag hoppar händer det att jag blir så nervös att jag får total blackout!! Banan suddas helt ut och jag blandar ihop hinderna. Det har blivit mycket bättre sista tiden men idag hände det igen. När jag skulle mot hinder 6 hoppar jag hinder 3 istället som är väldigt nära hinder 5. Det var väldigt tight och snäv sväng och banan låg på 1.10. Men det gick hur fint som helst och Lady var helt med på noterna. Men pinsamt för mig som framstår som en virrig höna :/ Fattar inte hur det går till, men det är väl bara att öva. Skämdes inför de andra men det var bara att ta nya tag och köra om banan från start. Allt annat kändes bra idag iaf, vi hade ett bra grundtempo och fick flera fina språng. Så dags att boka tävling nu. // Caro
Resdax!
Nu är väskorna packade och denna gången inga långklänningar! Bara skidkläder och myskläder, plus lite att bläddra i, så klart!
Och, våren är i full gång här i England, se själva:
Om nån timme kör vi iväg, övernattar söder om Reims för att köra vidare tidigt lördag morgon och förhoppningsvis vara framme i Meribel vid lunch.
/Lotta
Clinic med Perry Wood
Såg precis att Perry Wood - horsemanship-guru - kommer till Lilla Hästskolan - alltså Cyklons hem! - den 7-8 april. Kolla deras hemsida:
http://www.lillahastskolan.se/
Han kommer även till Skurup några dagar senare. Tydlig ger han en del clinics i Sverige.
Åååh vad jag skulle vilja vara med!! Kostar SEK3200:- för ekipage och SEK1000:- ...
Han har också clincs här i UK så klart, men då får man vara "fotfolk". Bla i Kent i mitten av maj.
Perry Wood
Och här är en bild på Cyklon, kungen i sitt eget stall!
/Lotta
Gymnastik
Bästa hopplektionen! Igen.
Camilla satt upp 4 st hinder, två stycken vid C och A och de två andra vid ingången och klockan. Alltså tvingades vi hoppa alla i en fyrkant. Vi skulle alltså rida rakt mot hindret och fick inte göra några snäva svängar. Super bra övningar och vi fick träna på att komma riktigt nära. Det gick riktigt bra och Lady väntade fint tills jag bestämde när vi skulle hoppa. "Idealiskt avstånd och tempo", sa Camilla när jag hoppade banan, inte dåligt ;) Kändes riktigt riktigt bra och Lady lyfte både ben och rygg.
Att fånga upp henne, komma riktigt nära, höja handen och trycka av med skänkeln gjorde att hon sköt upp hela ryggen och fick med sig alla ben. Det gjorde också att jag kunde följa med med handen, sätet och allt vad det nu är man ska! :)
Innan träningen övade jag på att gå runt huset med Lady. Det blev tre kamper där hon ville vända, men jag VANN! Jag brukar inte lyckas vinna över henne, men utan våld lyckades jag med rösten få henne att göra som jag ville. Efter jag vunnit tre gånger gav hon upp och jag fick bestämma allt både när vi skrittade och under lektionen. Riktig maktkamp men det gick! /Caro
Hazy
Red en ponny som heter Hazy idag. Så här ser hon ut med sin ägare Linda på ryggen:
Jag har ridit henne en gång förut men kom inte ihåg så mycket av henne. Hon är nog lite stel, tydligen en gammal hopp ponny. Jag upplevde henne stel i skänkelvikningen i alla fall. Annars gick hon fint framåt och väldigt mjuk att sitta ner i traven. Hennes sadel hjälpte inte mina knän precis eftersom det var en hoppsadel och väldigt vadderad så jag klämde ju extra mycket med mina knän. Men jag försökte verkligen sträcka på mig, le (!) och lååånga ben. Det blev nog ganska bra och Jennifer berömde mig.
Sen skulle vi göra de där "semi-piruetterna" igen och det rör ju sig bara om vanlig bakdelsvänding! Men även vår kära Kyra (dressyrguron) kallar det för piruetter, och om man tänker efter så är ju bakdelsvändingen den första delen av en hel piruett! Och Kyra förklarar just hur man ska börja i skritt med skrittpiruetter. Hon säger också att en lyckad galopp piruett som tydligen är en av dressyrens svåraste rörelse, så ska man börja med bakdelsvändningar och bit för bit lägga pusselbitarna tills den lyckade galopp piruetten!! En bit på vägen är just den mycket samlade galoppen. Ja, Hazy och jag har nog måååånga pusselbitar kvar i alla fall! Får se om jag lyckas med en skrittpiruett med Sting när jag kommer hem!!
Så här ska det se ut iaf:
/Lotta
Korta främre lårmuskler...
lär man få av ridning, med mindre man stretchar regelbundet.
Idag på yogan gjorde vi en övning som verkligen visade mig att jag har korta främre lårmuskler... Här ser ni Emma göra den:
Höger ben och fot upp mot väggen och så börjar du med att vara framåtlutad över ditt vänstra lår och sen reser dig så mycket du kan till en rak position. Emma kommer nästan helt upp, jag, däremot, vilade stadigt över mitt vänstra lår... Sen, precis som i ridningen, tar du andra sidan!
Vad instruktören, Tina, alltid också säger, är att vi ska slappna av i tungan (!). Tungan ska vila bakom dina nedre framtänder, alltså inte i gommen eller bakom dina övre framtänder. Jag försöker att tänka på det och speciellt när jag rider. Hur ser jag ut, egentligen? Oftast mycket spänd, med sammanbitna käkar, allvarlig blick, närmast arg. Vad med att försöka slappna av, helt ut i tungspetsen, tänker jag!
/Lotta
Jag kan, tror jag....
Igår red jag lektion tillsammans med Anette (Josses mamma) på Sting. Bästa Camilla lektionen där vi börjar mjuka upp och ökar kraven allt efter hand. Det funkar väldigt bra för både Lady och jag slappnar av och då blir hon framåt, mjuk och glad. Vi fick riktigt fin bärighet och balans och hon "svassade" med hela gumpen och jobbade på med sina bakben, och jag kunde sitta kloss intill och stilla. Härlig känsla!
Det är de stunderna när jag får känslan av att "jag kan nog i alla fall". Vet inte om jag vågar rida idag för jag vill gärna att den där inbillningen av att jag förstått ska sitta i ett tag....
Kom just på att jag glömt skriva om löshoppningen i söndags. Det var himla kul! Roligt att se Lottas "tös", verkligen trevlig pålla och hon hoppade runt och taxerade hindrena bra. Lady fattade bättre denna gång och tyckte att det var roligt. Men som vanligt slösar hon inte med energin i onödan utan stannade direkt efter varje runda, så jag fick gå och hämta henne och sätta igång henne igen. Hon hoppar bättre, fortfarande händer det att hon dyker på bogarna, men det har ändå blivit bättre. Bra att se dem lösa så man bättre förstår vad man ska göra när man sedan sitter på.
/Susanne
Det är de stunderna när jag får känslan av att "jag kan nog i alla fall". Vet inte om jag vågar rida idag för jag vill gärna att den där inbillningen av att jag förstått ska sitta i ett tag....
Kom just på att jag glömt skriva om löshoppningen i söndags. Det var himla kul! Roligt att se Lottas "tös", verkligen trevlig pålla och hon hoppade runt och taxerade hindrena bra. Lady fattade bättre denna gång och tyckte att det var roligt. Men som vanligt slösar hon inte med energin i onödan utan stannade direkt efter varje runda, så jag fick gå och hämta henne och sätta igång henne igen. Hon hoppar bättre, fortfarande händer det att hon dyker på bogarna, men det har ändå blivit bättre. Bra att se dem lösa så man bättre förstår vad man ska göra när man sedan sitter på.
/Susanne
Fredagsmys
Kan man ha en bättre fredag?:
Kör från jobbet vid 3 och ner till stallet för att ha lektion tillsammans med Lotta H på Zeb för Camilla. Lady var på gott humör redan när vi började skritta fram för hon såg att Camilla tog fram bommar, och Zeb likadant - de vet vad som gäller (phu, ingen dressyr idag känns det som de tänker).
Lugn och skön träning där vi jobbade hästarna nedåt, framåt och tränade oss själva på att sitta så still som möjligt och inte över-rida. Det gick jättebra. Vi lyckades tom med små mini-volter i galoppen (om man överdriver så är det nästan piruett).
Sedan avslutade vi med att hoppa. Camilla hade satt upp 4 styck små hinder på ca 50-60 cm, 2 på långsidan och en på varje kortsida. Och så skulle vi galoppera runt i lugnt tempo, komma in på rätt avstånd, mitt på hindret och hålla samma takt. Riktigt bra övning - det gällde att både ta det lugnt och samtidigt vara bestämd på vägvalet.
Det gick bra för oss båda och jag tror att Lotta tyckte det var rätt kul trots lite nervositet.
När jag kom hem vid 6-tiden så hade Kent bakat bröd och Johan bjöd på toastskagen, majskycklingbröst med parmesanostsås och svamp/tryffel ravioli. Sedan kom mamma och drack kaffe och vi kollade på Spåret och Skavlan.
Seriöst fredagsmys alltså!
/Susanne
Ps Imorgon är det löshoppning kl 4. Lady från förra löshoppningen.
Kör från jobbet vid 3 och ner till stallet för att ha lektion tillsammans med Lotta H på Zeb för Camilla. Lady var på gott humör redan när vi började skritta fram för hon såg att Camilla tog fram bommar, och Zeb likadant - de vet vad som gäller (phu, ingen dressyr idag känns det som de tänker).
Lugn och skön träning där vi jobbade hästarna nedåt, framåt och tränade oss själva på att sitta så still som möjligt och inte över-rida. Det gick jättebra. Vi lyckades tom med små mini-volter i galoppen (om man överdriver så är det nästan piruett).
Sedan avslutade vi med att hoppa. Camilla hade satt upp 4 styck små hinder på ca 50-60 cm, 2 på långsidan och en på varje kortsida. Och så skulle vi galoppera runt i lugnt tempo, komma in på rätt avstånd, mitt på hindret och hålla samma takt. Riktigt bra övning - det gällde att både ta det lugnt och samtidigt vara bestämd på vägvalet.
Det gick bra för oss båda och jag tror att Lotta tyckte det var rätt kul trots lite nervositet.
När jag kom hem vid 6-tiden så hade Kent bakat bröd och Johan bjöd på toastskagen, majskycklingbröst med parmesanostsås och svamp/tryffel ravioli. Sedan kom mamma och drack kaffe och vi kollade på Spåret och Skavlan.
Seriöst fredagsmys alltså!
/Susanne
Ps Imorgon är det löshoppning kl 4. Lady från förra löshoppningen.
Dressyrtävling
Nej, inte riktigt, men nästan. Vi skulle ju rida upp det där programmet som vi har tränat på typ en gång. Jag red Mario och mitt mål var att rida framåt och blicken likaså!
Carol började med att rida igenom programmet med oss ett par gånger fast bara i trav. Sen fick vi öva en och en på själva galopp-delen. När vi väl skulle rida programmet fick de andra vänta och Carol fick hjälp av en annan instruktör i bedömningen. Hon var också så vänlig att hon läste upp programmet för oss medans vi red!
Jag tyckte jag red ganska bra, i alla fall med tempo och blicken framåt. Själva formen, ja, den sket jag i!! Det enda riktigt stora fel som jag gjorde det var fel galopp!! Mario är alltid lite svår i vänstergaloppen och här skulle jag fatta galopp mellan K och A. Det gick inte... Så jag kämpade på allt vad jag orkade och äntligen kom han i gång och jag fick verkligen jobba i varje steg, först på en volt sen ut på långsidan, så jag märkte ju inte att vi hade höger galopp... Så lite minuspoäng där. Total kan man få 240 poäng och resultatet får jag väl nästa vecka!!
Jo, Marie-Noel, den belgiska kvinnan, red Caspar, som hon aldrig ridit förr (han som dummade sig när jag skulle över några bommar för nån vecka sen). När hon galopperade honom i höger varv så sprang han i från henne och hon blev lite rädd - som man nu kan bli!!. Så precis innan vi skulle sluta skulle hon galoppera ännu en gång i höger och det blev jättebra, såg verkligen bra ut, tills han i sista hörnet drar ner sitt stora huvud så Marie-Noel bara flyger av, ja, det gick på 0,5 sekund! Hon slog sig inte med blev snopen och ganska lerig i vår gyttjearena. Dumma häst, alltså!
Här är jag och Susanne i Wimbledon stallet!
/Lotta
East End
Okej, detta har inget med hästar att göra så skippa om du inte är intresserad!
Idag var jag med massa andra tanter i East End på en guidad tur. East End har ju alltid varit ett dåligt område och för bara några år sen kunde man inte gå på gatorna på kvällarna. Men nu händer det massor med saker, lite som Meat District i New York om nån känner till det?!
Vi började med ett besök på ett galleri som heter the White Cube, tydligen DET galleriet som gäller... Richard Phillips hade en utställning som heter Most Wanted med massor av berömda tonåringar, t ex:
Söt.
Ett annat häftigt galleri finns på http://www.blackratprojects.com/
Sen besökte vi massor av butiker. Kolla t ex http://www.caravanstyle.com/ eller http://www.present-london.com/ som har ett caffé med Londons bästa barrista eller http://www.scp.co.uk/.
Vi promenerade på Brick Lane
som har de bästa curry-huset, alltså indiskt, i hela stada!
Och så fanns det massa affärer och shopping i the Old Spitalfileds Market
Rolig dag och massor med inspiration till lite guidning i nya områden när ni kommer till London nästa gång!!
/Lotta
Stela
Nu väntar vi på lite ljus och några plusgrader.
Denna veckans väder med 2-5 minus grader och mellan 8-12 m/s gör att det är outhärdligt i stallet. Jag är stel och frusen och Lady likaså.
Red för Susanne i tisdags, Ann på Antonia och jag delade på en lektion. Både Lady och jag var stela som pinnar och det gick verkligen dåligt. Jag fick överhuvud taget inte till det och efter en stund så hoppade Susanne upp på Lady och gjorde "något", dvs fick henne att släppa. Vad hon gjorde har jag ingen aning om - hon säger att det är en känsla.
Sedan kunde jag rida och då gick det jättebra. Det som var bra var att Lady blev genomriden, men jag kände mig mest som "att jag kommer aldrig någonsin lära mig det där med ridning". Caro säger att Lady var riktigt mjuk och fin igår så det var ju bra.
Just nu känns det som om både Lady och jag vill gå i vinterdvala under våra täcken
/Susanne
Denna veckans väder med 2-5 minus grader och mellan 8-12 m/s gör att det är outhärdligt i stallet. Jag är stel och frusen och Lady likaså.
Red för Susanne i tisdags, Ann på Antonia och jag delade på en lektion. Både Lady och jag var stela som pinnar och det gick verkligen dåligt. Jag fick överhuvud taget inte till det och efter en stund så hoppade Susanne upp på Lady och gjorde "något", dvs fick henne att släppa. Vad hon gjorde har jag ingen aning om - hon säger att det är en känsla.
Sedan kunde jag rida och då gick det jättebra. Det som var bra var att Lady blev genomriden, men jag kände mig mest som "att jag kommer aldrig någonsin lära mig det där med ridning". Caro säger att Lady var riktigt mjuk och fin igår så det var ju bra.
Just nu känns det som om både Lady och jag vill gå i vinterdvala under våra täcken
/Susanne
Vår i luften!
Titta, mina krokusar har nästan blommat färdigt! Och vi är bara i mitten av februari!!
Så solen strålade när vi red ut i förmiddags. Jag red Molly och vi var totalt fyra i gruppen med Jess som instruktör. Jag försökte titta upp/rakt fram hela tiden men det var inte det största problemet idag utan det var mitt tygeltag! Jag tänkte att jag skulle vara mjuk och fin i handen, inte dra eller vara hård, men det ledde bara till att Molly och jag vinglade omkring på ridbanan som om vi hade varit på puben innan! Jag försökte korrigera med skänklarna men tydligen så måste hästen ha nåt sort stöd även i tygeln, i alla fall med mig i sadeln! Molly gjorde så gott hon kunde med den hjälp hon fick av mig och jag får komma ihåg att ta tag i tyglarna tills på fredag!
/Lotta
Horsemanship
Susanne skrev häromdagen att hon plus några andra tjejer från stallet ska på kurs hos Annehemsgård. Jag googlade lite och kom in på nån sida som heter www.reachouttohorses.com, kommunikationsteorier som baseras på Natrual Horsemanship.
Googlandet slutade med att jag beställde två böcker! Dels en som heter "101 Horsemanship Exercises - ideas for improving groundwork and riden skills" och "How to create the Perfect Riding Horse" av Perry Wood, som tydligen är en engelsk horsemanships-guru! Det blir ju bara dessa två böcker som blir min arbetsgrund med Sting! Det du, Sting!!
I inledningen frågar Wood var är den perfekta ridhästen. Vad skulle du själv svara?! Och vad det därför vi köpte de hästar vi har för att dom är:
- lätta, superpartners, framåt-tänkandes, skulle gå genom eld o vatten för våran skull!, känsliga, manövrerbara (som en dansare!), svarar på våra hjälpor, lyssnar och är fokuserad på oss, bästa vännen!! och har mycket självförtroende, en häst som vi kan lita på och ändå lite nyfiken. Ja, visst är det våra pållar han beskriver!
Nu ska jag försöka att läsa båda böckerna samtidigt på en gång så kan jag berätta mer sen!
/Lotta
På återbesök
Igår (lördag) körde Caro och jag med Lady till Böckmans i Höllviken för att få kollat dressyrsadeln i köpte i okt/nov.
Men innan vi kom dit så hade vi (såklart) lite strul, men det är tur att det finns snälla och hjälpsamma människor hos familjen Köster. Transporten har ju stått hela vintern i kylan och bromsarna hade låst sig - och det gick inte att få loss den med bilen. Men tur hade vi för Ingemar kom med sin stora traktor och fick lyfta och dra fram och tillbaks, så till slut gav den med sig. Så städade vi ut vintern i transporten och strödde ny halm. Sedan skulle vi bara ha in Lady.... Men det tyckte inte hon. Men faktiskt så gav hon sig rätt snabbt. Tyvärr fick jag bli arg på henne och hota och stoppa grimskaftet i munnen, känns inte bra men just nu har jag ingen annan lösning. Ser fram mot att jobba på ett annat sätt och lära mig om Horsemanship.
Iväg kom vi i alla fall och endast 5 min försenade. På plats är hon världens coolaste häst.
Böckmans har ett fantastiskt fint ridhus, stort och ljust. Där stod lite hinder framme så Lady trodde vi skulle hoppa. Hade varit kul att ha en hoppträning där för Camilla!
Sadelprovningen var rätt snabbt avklarad. Och på hemvägen går Lady alltid rakt in i transporten.
När vi kom till stallet så lånade jag Myssan och så red vi ut en liten sväng. Solen strålade och det var alldeles vindstilla. Båda hästarna var rätt larviga - det mesta var läskigt - men de tyckte nog det var kul för de var laddade som bara den. Efter mockning och ryktning åkte vi hem till Trelleborg och då hade Kent bakat bröd, vi klämde i oss en hel (nästan) limpa! Mums mums!
/Susanne
Men innan vi kom dit så hade vi (såklart) lite strul, men det är tur att det finns snälla och hjälpsamma människor hos familjen Köster. Transporten har ju stått hela vintern i kylan och bromsarna hade låst sig - och det gick inte att få loss den med bilen. Men tur hade vi för Ingemar kom med sin stora traktor och fick lyfta och dra fram och tillbaks, så till slut gav den med sig. Så städade vi ut vintern i transporten och strödde ny halm. Sedan skulle vi bara ha in Lady.... Men det tyckte inte hon. Men faktiskt så gav hon sig rätt snabbt. Tyvärr fick jag bli arg på henne och hota och stoppa grimskaftet i munnen, känns inte bra men just nu har jag ingen annan lösning. Ser fram mot att jobba på ett annat sätt och lära mig om Horsemanship.
Iväg kom vi i alla fall och endast 5 min försenade. På plats är hon världens coolaste häst.
Böckmans har ett fantastiskt fint ridhus, stort och ljust. Där stod lite hinder framme så Lady trodde vi skulle hoppa. Hade varit kul att ha en hoppträning där för Camilla!
Sadelprovningen var rätt snabbt avklarad. Och på hemvägen går Lady alltid rakt in i transporten.
När vi kom till stallet så lånade jag Myssan och så red vi ut en liten sväng. Solen strålade och det var alldeles vindstilla. Båda hästarna var rätt larviga - det mesta var läskigt - men de tyckte nog det var kul för de var laddade som bara den. Efter mockning och ryktning åkte vi hem till Trelleborg och då hade Kent bakat bröd, vi klämde i oss en hel (nästan) limpa! Mums mums!
/Susanne
Blicken den blicken
Idag var det dags för fredagsridningen och jag fick Molly. Det kändes bra och vi skrittade ut till arenan. Marion på sin häst Alice, Barbara på sin Silverdollar, Linda på sin Hayes och den belgiska damen på Mario. Carol var instruktör och vi skulle rida rakt fram mellan två bommar, sen skänkelvikning efter bommarna och till sist bågar längs långsidorna, allt i trav till att börja med och sen i galopp.
Molly gick fint i traven och vi lyfte bra på benen och lyckades både med det raka och skänkelvikningen. Sen var det i galopp och medans en gjorde övningarna så skulle vi andra trava runt ridbanan. Den andra hästens galopp piggade upp de andra hästarna och jag tyckte det blev svårare att hålla Molly, tom Alices fjompade sig, men "off we go", vår tur mao, och jag hade alldeles för mycket hand, för lite skänkel och den där dj... blicken ner i marken hela tiden. Molly försökte men eftersom jag tog henne för hårt i tyglarna så stod vi stilla - förståligt nog! eller så försökte hon fly ut till sidan vilket gjorde att jag drog mer och mer och längre ut i kanten kom vi, ja, du fattar, inget bra alls!!
Jag har inte haft Carol så många gånger som instruktör, bara två tror jag, och det verkar som om hon inte har tålamod med min blick utan verkligen förväntar sig att jag gör något åt den!! För så fort jag tittar ner, vilket är typ hela tiden, så sjunker axlarna ihop, överkroppen och jag andas mindre, dvs allt faller. Om jag bara kunde fatta att jag ska lyfta blicken eller rättare sagt, komma ihåg det!! Hur svårt kan det va?! Och så var hon efter mina händer också, så klart efter Mollys flykt försök...
Och visst är det så att det finns inte mycket här i livet som tar mer än att bli kritiserad i sin ridning, eller hur? Och är det så för att när vi sitter på hästen så kommer våra sanna personligheter fram? Så hästen har en förmåga att ta fram de svagaste sidorna hos oss. För vad händer i mig när hästen trippar i väg åt sidan? Jag tappar ju kontrollen över situationen och det bästa då är att dra i handbromsen - ordagrant!! - vilket inte är den bästa lösningen för ridningen. Bättre är nog att släppa på bromsen - handen - andas och få kontrollen genom benen. Ja, lättare sagt än gjort och det är ju bara att kämpa vidare!
Tror jag har träningsvärk i morgon!!
/Lotta
Tandläkaren
Idag har Lady varit hos tandläkaren eller rättare sagt tandläkaren kom ut till Camilla.
Jag har ju känt att Lady liksom hängt sig på bettet och varit svår att ställa. När vi t ex är ute och galopperar på grusvägarna biter hon tag i bettet, sänker huvudet och kör på. Dessutom är hon ganska ofta torr i munnen när vi rider. Så jag har funderat på vad gör jag åt detta, eller är där något med bettet/munnen?
Så visar det sig att smarta Lady har en sorts ficka i munnen som hon petar in bettet i och sedan stänger hon munnen och biter om bettet. Så där kan vi sitta och ställa till höger och vänster bäst tusan vi vill för det händer ingenting!
Där fanns alltså en förklaring.
Nu ska vi ha ett rakt, tunnare bett. Bettet ska sitta lite längre ned, så det ska inte spännas för högt upp/hårt (inget veck i mungipan alltså).
Idag blir det vila för munnen. Sedan får jag låna bett av Camilla och prova vad som funkar bäst.
Ska bli intressant att se om jag kan känna skillnad direkt eller ej.
Fortsättning följer för hon har ev en vargtand på gång. Tandläkaren var osäker på om det är en vargtand eller en gammal skada på höger sida. Hon kommer i mars igen och har sin röntgen med sig då så vi får kollat det också.
Hon har varit stelast på höger sida, tycker jag.
/Susanne
Jag har ju känt att Lady liksom hängt sig på bettet och varit svår att ställa. När vi t ex är ute och galopperar på grusvägarna biter hon tag i bettet, sänker huvudet och kör på. Dessutom är hon ganska ofta torr i munnen när vi rider. Så jag har funderat på vad gör jag åt detta, eller är där något med bettet/munnen?
Så visar det sig att smarta Lady har en sorts ficka i munnen som hon petar in bettet i och sedan stänger hon munnen och biter om bettet. Så där kan vi sitta och ställa till höger och vänster bäst tusan vi vill för det händer ingenting!
Där fanns alltså en förklaring.
Nu ska vi ha ett rakt, tunnare bett. Bettet ska sitta lite längre ned, så det ska inte spännas för högt upp/hårt (inget veck i mungipan alltså).
Idag blir det vila för munnen. Sedan får jag låna bett av Camilla och prova vad som funkar bäst.
Ska bli intressant att se om jag kan känna skillnad direkt eller ej.
Fortsättning följer för hon har ev en vargtand på gång. Tandläkaren var osäker på om det är en vargtand eller en gammal skada på höger sida. Hon kommer i mars igen och har sin röntgen med sig då så vi får kollat det också.
Hon har varit stelast på höger sida, tycker jag.
/Susanne
En sensommardag 2008...
Det var ju så här det började, en september dag 2008 köpte jag Cyklon och någon månad senare kom Thea!
Nå, hur som haver så var det dax för en timmes ridning idag och tro det eller ej men jag skulle ju klart rida Mario. Nog bra, tänkte jag, med tanke på vår sista ridning i fredags. Det var bara jag och den andra tjejen - vad heter hon nu igen?! - på Molly och vi hade hela arenan för oss själva. Jennifer var instruktör och jag berättade inte för henne vad som hade hänt i fredags.
Vi red utan stigbyglar i alla dess gångarter. Jag fokuserade mer på att inte tänka och bara rida och tyckte att det inte blev så mycket stil över det, vi föll in asmycket hela tiden och hälften av halterna blev långa skrittpass istället för halt! Men jag red i alla fall!
Jennifer var ursöt och berömde mig hur mycket som helst och efteråt sa jag till henne att Mario och jag hade haft lite diskussioner förra fredagen, ingenting om att vi red ut eller nåt annat. Då svarade hon att Mario var ju en annan häst när man red ut - alltså, hon visste hela tiden!! Klart dom snackar i stallet, det brukar ju vi göra, eller hur?!
/Lotta
Söndagstur
Red ut med Jessica på Antonia och Tina på Offa. Ett par plusgrader och vindstilla och all snö och is borta från vägarna.
Vi tog stora rundan. Jessica brukar vilja galoppera massor, och jag med, men idag sa jag att jag inte ville galoppa hemåt så vi tog två galopper innan vi vände hem. Det gick undan. Lady och jag ligger sist. Lite sådär för det går då mest ut på att hon sänker huvudet och försöker hänga på i Antonias tempo, jag lägger in halvhalter och försöker få upp hennes huvud - och så håller vi på sådär, mest en kamp. Andra galoppen tog vi lite lugnare tempo och då gick det bättre.
Tycker hon är lite hård i mun - tandläkaren kommer i veckan, ska bli bra att få kollat så jag vet.
När vi skulle trava på gräsvägen (vid de små husen) låg vi i mitten och då fick hon lite spunk, så vi var ute i diket både till höger och vänster. Det var plogat och blött och lerigt i styket så jag gillar verkligen inte det där. Men vi kom upp och framåt på vägen igen.
Hästarna var rätt trötta när vi kom hem och både Lady och Antonia såg jätte sömniga ut.
Lady är svullen i bakbenen, särskilt vänster bak, blir inte klok på om det är för mycket protein eller för leriga hagar (?).
Susanne
Vi tog stora rundan. Jessica brukar vilja galoppera massor, och jag med, men idag sa jag att jag inte ville galoppa hemåt så vi tog två galopper innan vi vände hem. Det gick undan. Lady och jag ligger sist. Lite sådär för det går då mest ut på att hon sänker huvudet och försöker hänga på i Antonias tempo, jag lägger in halvhalter och försöker få upp hennes huvud - och så håller vi på sådär, mest en kamp. Andra galoppen tog vi lite lugnare tempo och då gick det bättre.
Tycker hon är lite hård i mun - tandläkaren kommer i veckan, ska bli bra att få kollat så jag vet.
När vi skulle trava på gräsvägen (vid de små husen) låg vi i mitten och då fick hon lite spunk, så vi var ute i diket både till höger och vänster. Det var plogat och blött och lerigt i styket så jag gillar verkligen inte det där. Men vi kom upp och framåt på vägen igen.
Hästarna var rätt trötta när vi kom hem och både Lady och Antonia såg jätte sömniga ut.
Lady är svullen i bakbenen, särskilt vänster bak, blir inte klok på om det är för mycket protein eller för leriga hagar (?).
Susanne
Richmond Park
I natt vakande jag med totalt stopp i näsan - ovanligt.. - och så tänkte jag på den där journalisten som bröt nacken i en fälttävlan. Melanie Reid skriver om sitt förlopp varje lördag i The Times och jag brukar läsa om henne. Bland annat hur hon beskriver att hon varje morgon vaknar upp och kan inte röra sig över huvudtaget (det blir bättre under dagen dock). Och då tänkte jag att om jag samtidigt vore täppt i näsan och inte kunde röra mig, ja, det måste vara helt ohållbart! Du kan läsa hennes första artikel här:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/melanie_reid/article7106702.ece
Idag sa Claire att vi inte skulle ha dressyrlektion för vi var bara två, jag och Marion, så frågan var vad vi ville göra. Vi sa ja till att rida ut till Richmond Park, det har jag ju inte provat! Jag red på Mario och med Jess, instruktör, var vi fem stycken. Det blåste jättemycket i dag, vilket är ovanligt här. Mario var pigg men det hade ju gått så bra med honom i onsdags så jag såg fram emot att rida en lång runda.
När vi kom upp mot slutet att Wimbledon Commons så ska man korsa en större väg, typ tre filer i varje riktning. Det finns ett övergångsställe för hästar och dit red vi. Jess häst hade redan börjat trippa, med alla bilar och vinden så var det ju mycket otäckt att korsa vägen. Man måste pausa i mitten av vägen vilket gjorde att nästan alla hästarna tyckte det var spännande. Sen kom vi in i parken och skulle trava, ja då fick Mario fnatt, slängde sig hit och dit, ville skena i väg och stirrade upp dom andra hästarna. Jess sa att vi skulle skritta sen pröva igen och nu med korta bestämda tyglar. Nu blev han ännu tokigare och tom stegra sig, ja, på riktigt! Ner igen och sen en gång till, riktig stegring! Då stannade vi upp och Jess frågade om jag var okej. Nej, sa jag, nu räcker det, nu vill jag inte mer!! Jaha vad gör vi då? Marion, den andra tjejen som red Alice, frågade om jag ville byta häst med henne. Jag funderade lite, visste att Alice är ganska cool och många helt nbörjare får börja på henne. Okej, sa jag.
Jess bestämde att vi skulle rida tillbaka i alla fall och rida i Wimbledon i stället för i Richmond Park är det mycket öppna landskap och med dagens vind och pigga hästar så kanske det inte var så bra... Mario, alltså min "hingst", var hur lugn som helst resten av ridturen med sin nya ryttare och vi tom galopperade 3-4 gånger. Suck...
När vi var tillbaka i stallet tackade jag Marion för att hon bytte häst med mig och undrade hur hon hade vågat det. Då sa hon att när hon såg hur vit jag var i ansiktet så tänkte hon att det fanns inga andra möjligheter!!
Så mycket för att vara en Drake!!
/Lotta
Ditt horoskop
Enligt kinesiska horoskopet:
Orm (om man är född 1941 och 1965)
Du slingrar dig ut på resor, på en långsemester eller avlägsen plats. Det blir ett år av förmögenhet. Undvik friterad mat.
Karriär: 5. Hälsa: 3. Kärlek: 2.
Kanin (om man är född 1963)
Slokörade kanin! Du känner dig pessimistisk, som om du befann dig nere i en mörk djup håla (troligen ditt hem). Den gråtande stjärnan, Tian Ku, gör att särskilt kanindamer bölar över de mest triviala saker.
Karriär: 4. Hälsa 1. Kärlek: 2.
Drake (om man är född 1988)
Solen skiner på draken och förvandlar missödan till god lycka. Men din svavelosande tunga kan leda till gräl och skvaller. Herrdrakar får se upp för sexskandaler.
Karriär: 4. Hälsa: 3. Kärlek: 3.
Hälsningar Susanne (som är en råtta!)
Orm (om man är född 1941 och 1965)
Du slingrar dig ut på resor, på en långsemester eller avlägsen plats. Det blir ett år av förmögenhet. Undvik friterad mat.
Karriär: 5. Hälsa: 3. Kärlek: 2.
Kanin (om man är född 1963)
Slokörade kanin! Du känner dig pessimistisk, som om du befann dig nere i en mörk djup håla (troligen ditt hem). Den gråtande stjärnan, Tian Ku, gör att särskilt kanindamer bölar över de mest triviala saker.
Karriär: 4. Hälsa 1. Kärlek: 2.
Drake (om man är född 1988)
Solen skiner på draken och förvandlar missödan till god lycka. Men din svavelosande tunga kan leda till gräl och skvaller. Herrdrakar får se upp för sexskandaler.
Karriär: 4. Hälsa: 3. Kärlek: 3.
Hälsningar Susanne (som är en råtta!)
Onsdagsridningen
Idag fick jag rida Mario. Sist jag red honom var i november och då hoppade jag honom (såg jag på vår blogg!).
Vi var tre stycken och fick använda oss av halva ridbanan, alltså knappt som 1/3 av Camillas ridhus. Vi hade Jennifer, alltid kul, och vi skulle jobba med övergångar och rida upp på medellinjen och göra halt. Sen fortsätta i skritt och sista momentet var att komma in på medellinjen i galopp, göra halt på X och sen fortsätta i skritt och fatta galopp vid A eller C.
Mario var mycket lyhörd och gjorde verkligen sitt bästa, då är han som sätast (han ha en vit bläs och hans ägare, Jane, lämnar alltid ett kyssavtryck med sitt rosa läppstift mitt i bläsen, plus så har han lååånga ögonfransar!).
Iaf, jag jobbade med att inte sitta så här:
(Det är jag och Sting i januari)
dvs, dela på händerna, blicken nedåt och sjunka ihop med överkroppen!!
Och kanske var det därför som Mario gick jättefin i traven! Han jobbade på som bara den! Sen i galoppen blev det lite rörigare där vi nog tappade det mesta... Plus att när man gör många övergångar skritt-trav verkar det som om hästarna tänder till ordentligt. Mario tom pep och sparkade lite bakut i de sista galoppfattningarna = lycklig!
Så här kan det se ut när vi rider genom the High Street:
(Susanne rider på den svart-vita och jag snett framför. Bilden är från maj-10)
/Lotta
Med hjälp av Malin,
Igår red Malin på Patron och jag tillsammans. Vi red redan vid halv 5 så det var lugnt och skönt i ridhuset. Bra när man är två för då kan man skritta fram länge och snacka under tiden, så plötsligt har man skrittat en kvart utan att man tänkt på det.
Patron såg mjuk och bärig ut, och var rätt pigg för han kickade loss i galoppen. Men jag fick inte riktigt till det och jag tyckte att Lady tänkte mer bakåt än framåt så jag bad om hjälp. Och med Malins hjälp så kom vi ganska snabbt till ridning. Trixet var att redan i skritten göra en tydlig markering så att Lady svarar på skänkeln, dvs gör hon inte det så på med spöet direkt. Och efter 2-3 gånger så vaknade hon till och började lyssna. Och sedan bara tänka och få henne framåt, framåt hela tiden och (såklart!) små förhållningar på yttertygeln.
Vi fick henne att släppa i överlinjen och komma framåt, nedåt. Lite stel i sidorna och nacken, men det fick vara igår.
Galoppen blev rund och fin. Så vi tackar för hjälpen!
/Susanne
Patron såg mjuk och bärig ut, och var rätt pigg för han kickade loss i galoppen. Men jag fick inte riktigt till det och jag tyckte att Lady tänkte mer bakåt än framåt så jag bad om hjälp. Och med Malins hjälp så kom vi ganska snabbt till ridning. Trixet var att redan i skritten göra en tydlig markering så att Lady svarar på skänkeln, dvs gör hon inte det så på med spöet direkt. Och efter 2-3 gånger så vaknade hon till och började lyssna. Och sedan bara tänka och få henne framåt, framåt hela tiden och (såklart!) små förhållningar på yttertygeln.
Vi fick henne att släppa i överlinjen och komma framåt, nedåt. Lite stel i sidorna och nacken, men det fick vara igår.
Galoppen blev rund och fin. Så vi tackar för hjälpen!
/Susanne
Så här fina kan man vara...
Caroline och Malin på tjejmiddag hos mamma/mormor
/Lotta
