hastnordar

Normalt skulle vi ha hopplektion men utearenorna är för isiga och hårda att rida på så det skulle bara vara ridning i parken. Jag fick Jazz, rida henne en timme i parken, sen tillbaka, låta henne vila en kvart sen ut igen. Vi kunde inte rida den vanliga vägen ut till parken utan fick rida genom hela Wimbledon för att komma ut. Det innebar när vi drog i väg kl.09, ca 20 hästar, is på gatan och i trav (!). Inga broddar här inte! Sen väl i parken var marken snötäckt. Jag frågade lite om inte det blev problem med snö som bygger upp sig under hovarna. Nej, inte alls, för dom staplarna trillar av sen i nästa trav. Okej... Och det gick faktiskt fint, ingen häst som gled omkull, så det funkade. Hästarna var mycket pigga. Temperaturen låg strax under nollan men det blåste rejält för ovanlighetens skull.

Första rundan ingen galopp men andra rundan lite galopp, men då hamnade jag bakom Louis - Carros London häst! - och jag fick inte rida om för Jazz skulle ligga sist i ledet, men Louis var ju så långsam så Jazz fick verkligen korta sig!

Tillbaka till stallet och faktiskt lite svettig men ändå frusen, ja ni vet hur det känns, då frågar Caroline om jag kunde tänka mig ta en runda till, med Mario, för de hade lite ont om folk som ville rida i sånt här väder. Klart jag ville det! Hästarna måste ju komma ut! Tydligen hade Marion busat som bara den dagen innan, men nu var han ganska lugn. Jag fick ta täten genom byn, sen travade vi runt i snön, lite galopp - då var han stark som bara den för han hörde alla andra 10 hästar bakom sig och ville bara springa där ifrån!

Väl tillbaka kände jag hur kall jag var, fy att man kan frysa så! Vackert var det i alla fall och alldeles tyst när hästarna travar fram i snön! Det ska också sägas att stigarna vi red på inte var genomfrusna under snön så på tredje rundan var det mest lera som vanligt. När det verkligen fryser, som i januari-februari i år, då är det bara ridning på asfaltvägar.